Liten pudel

Jag har bytt bloggställe! Denna blogg kommer alltså inte att uppdateras något mer. Alla inlägg som finns här har flyttats över till den nya, så använd alltid den adressen i fortsättningen:

Jag har aldrig trott att det kommer bli lätt att läsa biologi och etologi bara för att det är intressant. Men nu känner jag att jag för första gången kommit in i det hela lite grann, i och med att jag läser Hundens beteendebiologi på universitet. Extrauppgiften jag ska göra går ut på att hitta fem vetenskapliga artiklar inom ett visst ämne. Jag har valt beteendegenetik. Lägg till att alla är på halv-klurig engelska. Intressant men svårt! Dessutom finns det så oändligt mycket artiklar som fokuserar på människan, så det är svårt att hitta rätt ibland, när man vill studera djur och helst canider.

Här är en kort artikel som jag hittade när jag sökte på ett annat ämne (domesticering), tyckte den var väldigt intressant!:

"Domestication gave canines innate insight into human gestures

Anybody who's ever moved a muscle toward a leash will agree that dogs understand human body language. The animals' capacity to do this, suggests new research, was evolutionarily engrained since they became people's canine companion about 15,000 years ago. Previous studies have shown that dogs can use human cues to find hidden food. For example, dogs that watch experimenters look or point at a sealed bowl enclosing a meal then choose correctly between that container and an empty one. "Conventional wisdom would say that [people] train dogs to do this," explains Michael Tomasello, a comparative psychologist at the Max Planck Institute in Leipzig, Germany. But his team's findings support another view.

Tomasello and his colleagues compared various animals taking the foodcontainer challenge. Dogs were always better than human-reared wolves at finding the food. And they even outwitted chimpanzees. The research team was surprised to find that 9-to-26-week-old puppies, including some rarely exposed to people, could use the researchers' cues to find food.

In the Nov. 22 Science, the researchers conclude that dogs don't learn social and communication skills from people nor do they inherit them from wolves, their closest relatives. They acquired the skills as they evolved in domestication. Mark Plonsky of the University of Wisconsin-Stevens Point disagrees. He suggests that all the dogs in the study could have learned the skills. Even the puppies were old enough to have learned them from their mothers and littermates, he says. In contrast, Benjamin Hart of the University of California, Davis says that dogs might learn from experience but that "they're also predisposed genetically"to understand people's cues. -c. MARZUOLA"

Usch, vad tjurig jag är just nu. Ångrar att jag klippte Zoë, hon var så mycket finare innan! Dåligt sätt att starta dagen med så här dåligt humör... Nu ska jag göra en fruktsallad och rycka upp mig, sen är det matte hela dagen!

Jag går och funderar, kan inte bestämma mig för hur jag ska göra med Zoë. Det känns jättejobbigt att hon är så smal och det känns inte som att det blir bättre. Det är svårt att gå på vikten för det krävs så lite för att hon ska bli smal. Hon vägde strax över tre kilo förut när hon var fin i hullet, nu (för ett par veckor sedan när vi var på djuraffären) väger hon 2.7.

Hon är ju avmaskad nu, men hur lång tid tar det innan man ser resultat? Jag vill ju veta om det hjälper, eller om det är något annat som är fel så jag måste åka till vet. Usch, det är ruskigt jobbigt när ens djur inte är krya! De kan ju inte berätta vad som är fel.

Suck, vad irriterad jag blev imorse när jag såg att Zoë kliat upp ett sår på sidan! Det har varit så himla skönt att slippa allt vad sår och allergier heter. Kanske har hon hittat något dumt som hon smaskat i sig. Eller så har det kanske med avmaskningsmedlet att göra? Jag hoppas i alla fall att det här är ett engångstillfälle!





När jag ändå hade klippmaskinen framme för att klippa runt såret, bestämde jag mig för att göra en nerklippning av hela vovven. Jag orkade inte lägga någon vikt alls vid detaljerna, så det blev bara en grovklippning. Jag är den första att säga att det inte är särskilt vackert! Men blir lättare att hitta och rengöra sår, och så slipper vi tovorna.

Efter klippningen blev det lite lek och gos innan klosaxen, klorhexidinet och tratten åkte fram.









Men Zoë är faktiskt inte särskilt berörd av att ha tratt på sig och leker och busar massor ändå. Jätteskönt, eftersom hon har fått ha tratt ganska mycket det senaste året!







Här är en bild som jag tog igår när det blev lite accidental berikning (edit: ojdå, aktivering menade jag ju!). Jag skulle kasta en nalle till Zoë, men den hamnade uppe på buren. Snacka om att hon hade huvudbry med hur man skulle få ner den! Man riktigt kunde se hur hon stannade upp och tänkte!

Nu på kvällskvisten fick jag för en gångs skull lite inspiration att träna med Zoë! Inget stort, inga krav eller så, utan bara på skoj. Först blev det en hel del betingning av mitt "puss-ljud", med kassler. Det var populärt vill jag lova! Sen när jag la undan kasslern gick Zoë och hämtade en av sina nallar, så då lekte vi med den ett tag. Jag använde den både till att betinga ljudet (fast med lek då istället för kassler) och sen försökte jag jobba upp en ny nalle. Zoë hade superkul och gick verkligen igång! Nu orkar matte inte hålla ögonen öppna längre så det är minsann sovdags. Pudeltösen ligger redan under täcket och sover.

Zoë har fortsatt avmagra och igårkväll fick jag en hemsk känsla och fick för mig att Zoë skulle ligga död i sängen när jag vaknade nästa morgon! Gissa om jag hade svårt att somna! Men hon var lika pigg och glad imorse som alltid. Jag bestämde mig i alla fall för att avmaska henne innan vi åker till veterinären, så idag har vi börjat med en avmasknings-kur. Förhoppningsvis hjälper det, så att vi slipper åka till vet. Just nu är Zoë mellan försäkringar nämligen. Ojoj, dålig timing att bli sjuk.

Okej... Så koppelträningen igår gick inte så bra. Och med inte så bra menar jag - Zoë var totalt döv.

Efter lite funderande kom jag fram till att det nog kan ha med godiset att göra. Hon tar blodpuddingen, men det är ju inte så att hon kastar sig över den. Så istället ska vi köra med kassler som jag tinat upp, så får vi se hur det går.

Igår var vi inne i stan och hälsade på familjen, något som Zoë alltid tycker är superkul! Jag prövade ett tips jag fått om att sätta henne i "ryggsäcken" när hon blir sådär uppspelt, och släppa henne först när hon är lugn. Jag gjorde det några gånger och visst, hon blev lugnare. Men så fort någon tittar på henne blir hon ju galen igen... Så det är svårt! Särskilt när alla är vana vid att de får klappa på henne när hon är uppspelt (helt och håller mitt fel som inte vågar säga ifrån). Hmn... Måste verkligen lära mig att sätta gränser, för hundarnas skull och för min mentala hälsas skull också. ;)

Nu har vi jobbat i några dagar med att betinga "puss-ljudet" som jag ska använda i koppelträningen! Det märks hur mycket längre tid det tar att betinga detta, jämfört med t.ex. klicker. Förmodligen har det att göra med att jag använt ljudet sen hon var liten, så hon måste väl "lära om" att det är ett jättebra ljud och följs av gott. Medan klicker-ljudet var alldeles nytt och från början fick en positiv association.

Jag har förstärkt ljudet i alla möjliga situationer, både när Zoë varit beredd och när hon hållt på med något annat. Framförallt har jag använt godis, men även lek. Om hon inte är allt för upptagen och "döv", så reagerar hon på ljudet nu med att hoppa till och titta på mig. Det är jättebra! Idag, när vi ändå ska in till stan och hälsa på familjen som precis kommit hem från USA, ska jag gå vidare till nästa steg i träningen. En liten rapport om det kommer nog ikväll eller imorgon.

De senaste veckorna har jag insett att det blivit alldeles för mycket genvägar i min och Zoës träning, och att hon inte kan så mycket som jag trodde. Det gjorde mig lite deppad och jag har i princip inte orkat träna någonting för det har känts som att vi alltid är tillbaka på ruta ett. Men nu ska jag följa Sofias goda råd och ta en sak i taget. De viktigaste vardagsgrejerna först. Sitt och fot och sånt där behöver jag inte egentligen, så de får vänta.

Vi ska börja med koppelträningen. Sedan i våras har Zoë börjat dra ganska mycket och det leder till att jag blir frustrerad och arg (på mig själv), vilket går ut över Zoë. Det är ju inte så att jag får ont i axlarna eller nåt, hon är en liten hund, men det är enerverande! Så detta ska vi nu fokusera på helhjärtat. Jag har bestämt mig för att försöka Turid Rugaas metod som jag sett på film ett par gånger på Hundens Hus. Det första steget är att betinga ett ljud och det har vi börjat med. Eftersom jag varken kan vissla eller smacka har jag fått ta mitt "puss-ljud". Problemet med det är att jag använder det i så många olika situationer, t.ex. när vi gosar, om jag vill ha hundarnas uppmärksamhet, när vi leker osv. Jag ska försöka att dra ner på puss-ljuds-användningen så mycket som möjligt, för att det ska bli mer laddat. När jag känner att ljudet drar Zoës uppmärksamhet tillräckligt mycket, då ska vi gå vidare till nästa steg.

Vi har varit en vecka i stan och passat katterna, därför har det varit väldigt tyst här på bloggen. Jag hade tänkt att vi skulle ta långa promenader i Tantolunden så att jag i alla fall skulle ha lite bilder att visa när jag kom hem igen och kunde uppdatera bloggen. Men självklart dog batterierna i kameran efter tio minuter. Men några små bilder hann det bli i alla fall:







Såhär såg de första minuterna av min morgon ut:



Ett underbart sätt att vakna faktiskt. :)

Jag måste skriva in en sak också för att jag själv ska komma ihåg det! Förra helgen när vi var på Hundens Hus fick Zoë några ben. Det ena var ett som hon kunde bita sönder och som blir smulor, det tror jag hon reagerade på! Samma dag och dagen efter kliade hon sig mycket mer än vanligt, som tur är blev det dock aldrig några sår. Men jag ska komma ihåg att inte ge såna ben till henne. Däremot verkar kalvöron funka bra och de andra benen jag har. Så inga mer "mjöliga ben", Nini!

Igår fick jag ett ryck och bestämde mig för att raka båda pudlarna och klippa klorna. Nejdå, jag rakade inte bort all päls. Det är ju snart vinter! Men på Geisha tog jag en hel del, försökte dumt nog (jag har nämligen försökt förut) att få till någon slags babylejon-frisyr. Får fixa till den i helgen när vi är hos pappa, där det finns en sax. Till helgen ska hundarna få sig varsin välbehövd dusch också! Som tur är ville inte Geisha stå upp när jag fotograferade så ni får inte se hennes fula bakdel. :P

Före:











Efter:







Vad tycker ni? Är det finare med luddiga nosar och tassar, eller rakade?

Igår pallrade jag mig äntligen ut på tomten med hundarna och kameran för att ta lite höstbilder! Målet var att få en bild på Zoë som jag kunde ha högst upp här i bloggen. Men det blev ingen bild som passade till det, så jag får försöka igen en annan dag! Idag är det mulet och regnigt, usch! Men här är några av bilderna i alla fall:













Vinteräpplen. :D

Hela den här helgen har bara varit en riktig mys-helg som jag spenderat med Micke, Zoë och katterna i pappas lägenhet. Pappa och Petra är i USA så jag är kattvakt. Vi har inte gjort något speciellt, mest ätit god mat, tittat på tv och slappat. Förhoppningsvis kan vi göra om det nästa helg!

Både lördag och söndag vaknade jag väldigt tidigt (för att vara mig). På lördagen bakade jag bröd tills Micke vaknade och på söndagen vek jag tvätt. Kände mig väldigt duktig och huslig. :p Zoë, som älskar Micke, var helt och hållet nöjd med att få ligga i soffan hos honom, så jag kunde fokusera på mitt utan att tänka på henne. Ganska skönt faktiskt.



Sen tog jag några bilder på katterna också för att skicka till Petra, som jag säkert tror saknar dem "over there". Tyvärr är katter inte lika benägna som hundar att sitta stilla för att bli fotograferade, så de var lite kluriga att få med på bild...

Nu har vi äntligen kommit igång med apport-träningen igen! Zoë tyckte det var så himla tråkigt förut så vi gav upp. Är inte pudlar apporterande hundar? ;) Men nu har vi satt igång med det igen och det är mycket roligare den här gången! Inga höga krav eller stress utan vi kör på i vår takt. Jag började med att belöna att hon tog apporten i munnen och ibland att hon höll i den i några sekunder.



Sen bytte jag kriterie: nu får hon bara belöning om hon tar apporten på signal. Så vi har börjat lite med signalkontroll helt enkelt.



Jag är fullt medveten om att hon "steppar och tuggar" för närvarande, men det är något vi får jobba bort senare. Hon blir så hypad av korvbitarna och sen har hon lite problem att hålla den tunga apporten i munnen. Jag tror säkert att problemet delvis ger med sig senare när hon måste hålla apporten längre, och inte får godis varje gång.

Jag har inte någon bra koll på hur momentet ser ut på tävling. Har för mig att, i klass ett, sitter hunden i utgångsposition, får apporten, tar den på kommando, och släpper på kommando. I så fall måste vi snart också börja träna på att hon sitter på rätt ställe. Och att jag får ta i apporten utan att hon släpper? Krävs det också? Massor av funderingar, får ta ett snack med de lydnadskunniga i bekantskapskretsen!